jonny

min fina vän, förstår inte varför det skulle hända dig.

Inte skrivit i denhär bloggen på flera månader tror jag,

och trodde nog inte jag skulle göra det heller.

Men eftersom inte så många vet om den, så kan jag nog göra det.

Vi lärde känna varandra när jag började på ilian, kanske t,om. på sommarlovet till 9;an,

för det var då jag jämt var i enköping, varje dag var jag där.

Iaf, det var dig jag rökte med på lunchrasterna, och vi kände varandra inte så bra,

men vi kände varandra tillräckligt för att bli så pass bra kompisar som vi blev.

vi blev bästa vänner..

Vi träffades inte jämt, och vi pratade inte jämt, men vi visste alltid vart vi hade varandra,

och jag önskar än idag att jag hade berättat för dig hur mycket du betydde för mig,

jag kunde ha berättat att jag älskade dig, oavsätt vad, så fanns jag där.

jag är glad över att jag förlät dig för drogerna, att vi hann ge varandra en sista kram innan dehär hände,

jag är glad över att du kom till mig dagen innan, och jag är glad att vi pratade precis som förut..

Men jag är inte glad över situationen, jag är inte alls glad över att du ljög och sa att du var ren,

jag är inte alls glad över att hon inte ringa ambulansen, och jag är inte heller glad över att dom mutade dig med tabletter..

men du hade ett eget val jonny, tyvärr så är det sant. jag förstår att det inte var lätt att stå emot,

alla andra gjorde ju det, så varför inte du?

Önskar verkligen jag hade kunnat hjälpt dig, men jag kunde inte,

jag hoppas du har det bättre nu, och glöm inte att jag älskar dig. glöm aldrig det!

och bara massa ++++++++++++ till agneta, som fortsätter orka. Mina tankar går till dig, varje dag, och minut

!

Tack för att jag fick läsa. <3